1848-94   Related Paintings of Pierre Auguste Renoir :. | Odalisque | nude rear view | Portrait of Adele Besson | batber | La loge or lavant scene |
Related Artists:
Jean-Baptiste Carpeaux
(May 11, 1827 - October 12, 1875) was a French sculptor and painter. Born in Valenciennes, Nord, son of a mason, his early studies were under François Rude. Carpeaux entered the Ecole des Beaux-Arts in 1844 and won the Prix de Rome in 1854, and moving to Rome to find inspiration, he there studied the works of Michelangelo, Donatello and Verrocchio. Staying in Rome from 1854 to 1861, he obtained a taste for movement and spontaneity, which he joined with the great principles of baroque art. Carpeaux sought real life subjects in the streets and broke with the classical tradition. While a student in Rome, Carpeaux submitted a plaster version of Pe - heur napolitain e la coquille, the Neapolitan Fisherboy, to the French Academy. He carved the marble version several years later, showing it in the Salon exhibition of 1863. It was purchased for Napoleon III's empress, Eugenie. The statue of the young smiling boy was very popular, and Carpeaux created a number of reproductions and variations in marble and bronze. There is a copy, for instance, in the Samuel H. Kress Collection in the National Gallery of Art in Washington D.C.. Some years later, he carved the Girl with a Shell, a very similar study. In 1861 he made a bust of Princess Mathilde, and this later brought him several commissions from Napoleon III.
Domenico Morelli
Italian, 1826-1901,Italian painter and teacher. Unique among his Italian colleagues in enjoying an international reputation in his lifetime, he was, with Filippo Palizzi (see PALIZZI, (2)), the leading exponent of the Neapolitan school of painting in the second half of the 19th century and a major figure in the artistic and cultural life of Italy. His realistic treatment of Romantic subjects revitalized academic painting,
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.